Gunnar Ekberg - de ska ju ändå dö - tio år i svensk underrättelsetjänst

Nu finns Gunnar Ekbergs de ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst i pocket och den har jag givetvis unnat mig att läsa. Det mest intressanta med den boken tyckte jag inte var agenthistorierna utan beskrivningarna av olika mer eller mindre extrema grupperingar. Ekberg skriver främst om händelser under 1970-talet, en tid då olika vänstergrupperingar bokstavligen frossade i märkliga bokstavskombinationer och medlöperi för alla totalitära stater som gick att uppbåda. En liknelse som jag tycker var riktigt fin är vad extrema politiska grupper och frikyrkor har gemensamt, nämligen att deras möten antagligen går till på samma sätt i allmän hysteri, först en fiende, sedan ljuset i tunneln och sist allmän eufori. Inga dårar går nog besvikna från ett sådant upplägg. Jag tycker också att Ekbergs bok är läsvärd eftersom den faktiskt handlar om gärningar som Ekberg kan vara mycket stolt över.