Under sommaren har jag läst två biografier om Adolf Hitler, att läsa biografier om mer eller mindre kända personer hör till min och många andras vardag. Vad jag vill komma till är dock att Bengt Liljegrens biografi om Hitler i jämförelse med Joachim Fests tegelsten från 1977 ter sig inte bara tunn, utan också totalt onödig. Det Liljegren skriver går säkerligen att utläsa på wikipedia, som biografi över en man som satte världen i brand saknas all form av analys och diskussion.
Till någon roligare om en perifier spelevink. Hittade det mest osannolika loppisfyndet i modern tid nämligen Fleming Bromans självbiografi - ursäkta mitt namna är Fleming Broman. Ett mästerverk då det gäller att beskriva en kotte utan någon som helst moral eller anständighet, som gör precis alla fel, en affärsman, familjefar och samhällsmedborgare kan göra...
